Introduktion till möblering av ett klassrum

Jag har flera gånger varit med om att bygga om skolor och i planeringsarbetet har det varit en ständig kamp om vad som skall vara styrande för hela byggnationen. Det finns moden i allt vilket vi inte minst ser i hur våra skolhus ser ut i olika tider, liksom hur klassrummen skall möbleras.

Utgångspunkten för planering av skolhus kan vara olika. En del skolor byggs som arbetslagsindelade enheter eller avdelningar sammanbundna av ett allrum, torg, gemensamma lokaler eller liknande. Andra byggs "traditionellt" med klassrum och specialsalar. Antalet varianter är otaliga men ändå ganska begränsade på ett sätt.

Till syvende och sist är skolorna organiserade i undervisningsgrupper som i de flesta fall handlar om ca 20-30 elever. Om inte annat så styr skolpengens ekonomi åt det hållet. En undervisningsgrupp förfogar över en lokal där eleverna skall arbeta i helklass, grupp eller enskild. Det är grunden för rummets möblering.

Intressant är då hur man möblerar ett klassrum för dessa tre olika arbetsformer.

·       Helklassundervisning

·       Grupparbete

·       Enskild arbete

Det finns också klara motsättningar mellan dessa tre arbetsformer. Om man sätter eleverna i grupper så passar det inte i helklassundervisning eftersom några kommer att sitta med ryggen eller sidan mot "undervisaren". Sitter man i grupp, så är det heller inte alltid lämpligt med enskilt arbete eftersom det fordrar en självdisciplin att inte prata med varandra trots att man sitter med ansiktena mot varandra så fort man lyfter blicken från sitt arbete. Detta senare gäller i synnerhet för de första skolårens klassrum där gruppmöblering blivit mode. Genom att resonera om hur man möblerar för dessa tre arbetsformer kommer man fram till olika slutsatser men också att det inte finns ett enda optimalt sätt att möblera rummet. Det finns inte en möblering som är bra för alla sätt att arbeta i klassrummet.

Slutsatsen är alltså att den måste enkelt kunna förändras beroende av behoven. Det är detta som classroom design handlar om. Att kunna möblera efter pedagogiska behov.

När man bygger skolor sätter man ofta nyckeltal till grund för byggnationen. Har man X antal elever så skall skolans totala area vara antalet elever gånger en viss kvadratmeteryta för att hålla kostnaderna nere. Det är klokt att hålla lokalkostnader nere eftersom det ger mer pengar över till annat, men samtidigt kan man inte få allt i lokaler och skolan har en begränsad area. Ofta leder det till att undervisningsrummen inte blir så stora. De flesta klassrum i landet ligger kring 60 kvadratmeter. Det betyder ca 2-2,5 kvadratmeter per elev vilket inte ger så mycket utrymme att spela på. I värsta fall är rummet mindre och det innebär problem bara att få in ungarna i rummet och det blir möbleringen.

Utifrån utrymmesbegränsningar blir det viktigt att se hur mycket yta varje elevarbetsplats tar liksom hur mycket förvaring som behövs för eleven liksom för klassens gemensamma behov. Utifrån det kan man sedan se vilken flexibilitet som ges för anpassning av möbleringen till olika arbetsformer.

Det är bra om detta är grunden för att rita en skola. I bästa fall finns det bra förutsättningar i alla fall om man anpassar möblerna efter dessa begränsningar så att det finns flexibilitet för läraren att ändra och pröva sig fram. Tyvärr är vi inte alltid medvetna om hur mycket vi styrs av den fysiska miljön och mycket är redan på plats och svårt att förändra.

Alla skolor borde se över sina lokaler och inventarier för att komma fram till begränsningarna i flexibilitet så att det blir tydligt för varje lärare hur man kan använda sig av möbleringen i pedagogiskt syfte för att förenkla arbetet i klassrummet.

På en annan webbplats finns mer att läsa om skolhus i allmänhet när det gäller lokalernas betydelse för den pedagogiska verksamheten, gå till www.skolhus.se

På denna plats skall vi fördjupa oss mer i andra artiklar om möblering för olika arbetsformer i klassrummet.

Välkomna åter att läsa mer!