Om en elev utsätts för en alldeles för svår arbetsuppgift i ett ämne, och därigenom misslyckas, finns en risk. Om det upprepas ofta, kommer det att ge upphov till en ”skolskada” som ger en stadigvarande låg självkänsla och motivation. Eleven ger upp och slutar försöka. Ofta heter det då att eleven inte har en egen motor. Jag skulle hellre vilja kalla det för att elevens motor inte startar. När motivationen sjunker och förblir på en låg nivå över tid, tenderar också tillståndet att bli stabilt lågt, visar forskningen. I det läget kan man hamna i en ond cirkel som är svår att bryta.
Man kan i grunden se specialpedagogik ur två perspektiv. Att i efterhand reparera en undervisning som misslyckats, eller att i förväg stödja utformningen av en undervisning som lyckas för flertalet elever. Båda två kan samexistera i en skola men i nya skollagen sägs att elevhälsan främst skall arbeta förebyggande. Under kunskapsmålen i läroplanens del 2 står att läraren skall anpassa undervisningen till eleven. I valet av två perspektiv finns därmed anvisat var tonvikten skall ligga.
Läraren kan alltså inte välja att planera en undervisning som redan på förhand exkluderar flera elever i gruppen. Alla skall vara inkluderade redan på planeringsstadiet. Specialpedagogen finns då i egenskap av elevhälsa som stöd för att hjälpa till med utmaningen att skapa en planering som omfattar alla.
Läs mer: Ledarskap och proaktiv specialpedagogik enligt Lgr11